På samma sätt som vi försöker samla familjen till middag varje dag, försöker vi ibland vara på tumis med varandra.
Denna helg var jag och Lova till Stockholm och hälsade på.
Lyssna på musik, prata, drömma en 5 årings drömmar. Och sova. 
Att gå på promenader och leka på andra nya ställen. 
Äta ”omg god thaimat” med pinnar:
Lång morsdagsfrukost med min sis. Våfflor, nybakat surdegsbröd och färska ananas. Ja jordgubbsskumpa morsdag till ära:
Och så sist en massa mys. Härliga samtal om livet. 
Alla som fått diagnos, till er jag träffat eller behandlat, till de som dagligen kämpar med smärtan och för att det dagliga livet skall fungera. Livskvaliteten som blir lidande. Det är tur att forskningen går framåt. Idag uppmärksammas ni.
Jag hoppas innerligt behandlingen fortsätter utvecklas.
För 10 år sedan hade jag inte sett en hel fotbollsmatch. Inte intresserad. Inte kul. Tråkigt.
Arvid började snabbt visa intresse. Vid fem års ålder satt han bak i bilen och ljudande namnen på IFKs a-lags programblad. Wilmer samma intresse och många långa timmar med Arvid lekandes ute på gården eller fotbollsplan. Snabbt in och äta, fortsätta se på tv, spela FIFA eller kolla på matcher. Och Lova hakar nu på.
Så sakta har jag ändrats. Mitt intresse för fotboll ökar hel tiden. Sett deras ögon lysa, deras drömmar, delat besvikelser och rätt upp otaliga bråk som uppstått. Egentillverkde röda och gula kort som tilldelats varandra. Tänkt att det är bra att barnen tränar konflikthantering inför framtiden.
Så idag. En turnering och ett poolspel senare, känner jag en sådan stolthet över att ha så passionerade barn som gladeligen hänger med 8 timmar. Toralt 6 matcher senare, trötta och glada, landar vi i poolen och fortsätter prata om, ja, fotboll.
Ett val att vara delaktig, lära sig mer om all världens fotbollslag, utveckla teamarbete, få nya kompisar, lära känna nya vuxna och ha så kul. Vilken lyx. Vilken passion de har och som verkligen smittar av sig.
Hälsningar från kioskansvarig IFK P05.
Åh har efter flygning hållning: Stel och ihopsjunken efter 5,5 timmar sittande (i all fall till stor del) är jag inte alls van med. Försökte gå, röra, strecha lätt mellan matvagn, dryckesvagnen och sopvagnen som rullades fram och tillbaka i flyggången.
En av de bästa övningarna för mig är denna när man känner stel i bröstryggen. Lätt. Enkel. Rullar framåt-bakåt ca 45 sek, upp och sitta och så ner igen. 3-5 set.
Resultatet är ökad rörlighet, små revbenslederna expanderar som de skall, muskulaturen längs ryggraden mer avslappnad.
Har du inte en sådan ”rulle” kan du ta en kavel ????
Kom ihåg att spänna magen så inte du tar ut rörligheten i ländryggen endast.
Från botten till toppen. Så är det med det mesta. Denna resa har maten mest varit positiva goda smakupplevelser. Goda fräscha sallder. Grillspett med nya röror. Tacos på nytt sätt. Tapas. Mums. Cortado.
Så klart undantag: som mina 100 friterade småspigg. Där gick gränsen.
Nya vyer. Dofter. Dalar. Berg. Fjärilar. Serpentinvägar. 
