Det finns en person som får mig att le, stå på huvud, skratta och ta på mig hatt. Att våga nytt och ibland dansa fuldans för att släppa taget om mitt ”plasticpaddingleende”.
Att jag slutar kisa och istället ser in i kameran i all fall ibland. Att ta ute kort, inne, byta träningsredskap och nya träningströjor.
Att få bilder som bland annat dessa nedan gör mig så glad!!
Bilderna är tagna av Therese Andersson www. blick.ax. Tacksam– tack!!