Så vi flyger. Till Rom. Sex par av mina nära kära vänner. Jag kan inte förstå hur min man har lyckats planera, fixa , boka, engagera denna resa utan min vetskap! Utan att barnen försagt sig. För de visste. Och Arvids kommentar när vi skulle åka:
”Mamma, du kommer att få det så kul!”
Känslan av ”hurmycketärdetegentöigemjagintevet” slår mig i planet ????
I en liten minibuss tar vi oss norr om Rom. Till ett hus med rosor, solstolar, bassäng (inte godkänd av italiensk ÅMHM) och riktigt lantligt italienskt lummigt landskap. Långa frukostarna altanen:
Husägaren leverade mig till ära denna tårta????????
Ännu mer kommer!
