För 10 år sedan hade jag inte sett en hel fotbollsmatch. Inte intresserad. Inte kul. Tråkigt.
Arvid började snabbt visa intresse. Vid fem års ålder satt han bak i bilen och ljudande namnen på IFKs a-lags programblad. Wilmer samma intresse och många långa timmar med Arvid lekandes ute på gården eller fotbollsplan. Snabbt in och äta, fortsätta se på tv, spela FIFA eller kolla på matcher. Och Lova hakar nu på.
Så sakta har jag ändrats. Mitt intresse för fotboll ökar hel tiden. Sett deras ögon lysa, deras drömmar, delat besvikelser och rätt upp otaliga bråk som uppstått. Egentillverkde röda och gula kort som tilldelats varandra. Tänkt att det är bra att barnen tränar konflikthantering inför framtiden.
Så idag. En turnering och ett poolspel senare, känner jag en sådan stolthet över att ha så passionerade barn som gladeligen hänger med 8 timmar. Toralt 6 matcher senare, trötta och glada, landar vi i poolen och fortsätter prata om, ja, fotboll.
Ett val att vara delaktig, lära sig mer om all världens fotbollslag, utveckla teamarbete, få nya kompisar, lära känna nya vuxna och ha så kul. Vilken lyx. Vilken passion de har och som verkligen smittar av sig.
Hälsningar från kioskansvarig IFK P05.
