Med åren har jag blivit allt mindre våghalsig. Fram för allt efter att vi fick barn. Fasen jag vill ju, men rädslan eller att jag skall göra mig illa har flera gånger kommit i olika situationer.
Så plötsligt. Kanske när jag märker att barnen klarar sig mer på egen hand. Sover allt mer i egna sängar. Vill gå hem själva från restaurangen till hotellet. Då, då vågar jag mer igen. Utmana mig idag.
6,5 timmar. Först var det mulet. Kallt. Lova med jacka. Alla tveksamma till om den utlovade väderprognosen skulle bli den varmaste dagen denna vecka. Ja det återstår att se men varmt blev det: 34 grader i ett vattenland utan köer. Springa upp för betongen hettade under fötterna. Åka nedför med hög puls. Ringar, mattor, branta fall och vägmaskiner. Förbaskat roligt att våga. Och ta hand om mig utanför komfortzonen, hälsa ur ett annat perspektiv. Och tillsammans med barnen. 
